Wednesday, July 11, 2012

Summering - Agio Midnight Sun Raid 2012
Efter tre dagar och runt 150 seglade sjömil är Agio Midnight Sun Raid 2012 avgjord. Tre dagar, tre race och tre olika etappsegrare senare korades favoriten, Thomas Ekefalk till segrare.
 
Agio Midnight Sun Raid invigdes onsdagskväll den fjärde juli bästa tänkbara väder, strålande sol, svaga vindar och riktigt sommarljum temperatur.
 



Carro och Vikke serverar nybakade hamburgare.
Foto: Joakim Wiklund



Foto: Joakim Wiklund
 
Ett suveränt väder för att bygga ihop sina båtar, spana på konkurrenternas lösningar, lägga waypoints, studera sjökort och avnjuta en eller flera vällagade hamburgare innan det var dags att krypa ner i sovsäcken, nåt som uppenbarligen var svårt i sommarljuset. Vid midnatt satt fortfarande flera av seglarna mot solväggen på jollestugan och jobbade med sin navigation.



Foto: Erik Brunnberg
 
Årets startfält, det vassaste hittills innehöll förra årets segrare Olle Berensson, den regerande svenska mästaren Thomas Ekefalk, SM trean och 2011 års tvåa på Agio Midnight Sun Raid Tom Gross. Samtidigt visade Luleå SS Mats Johansson i fjol att han i allra högsta grad är att räkna med när han vann sista delseglingen. I förra årets vinnarbåt seglade Jenny Nordström och Jenny har under vårens lokala kappseglingar satt tuff press på Mats med flera Luleåseglare.
 
Race 1, till Bergön utanför Töre
Det var en nervös men uppsluppen stämning vid LSS Jolleanläggning i Luleå morgonen den femte juli. På plats fanns, förutom seglare och tävlingsledning även media genom SVT, Sveriges radio, lokaltidningarna Norrbottens Kuriren och NSD.
 
 
Klockan 09.00 släpptes dagens bana, med 2 rundningsmärken på Stadsfjärden och med endast 4 märken på hela vägen upp till Gårdsviken, ca 30 sjömil norrut gavs stora möjligheter i vägval.
Prognosen för dagen var dålig, svaga vindar och växlande riktning. Båtarna sjösattes i en spegelblank stadsfjärd och nervositeten spred sig bland både seglare och funktionärer, men som på beställning klockan 9,45 startades fläktarna och en fin sydlig vind på ca 5 m/s ersatte helt plötsligt det mycket svaga norddrag som varit grunden för banläggningen. Linjen låg fortfarande perfekt rak med justeringen att starten blev undanvind, något som ökade spänningen avsevärt. När skottet gick klockan tio flög 14 stycken F18 över linjen med gennakrarna dragna och den korta bogen mot första märket kändes plötsligt väldigt kort och trång.
Först vid märket var förra årets segrare Olle Berensson och Oskar Wersäll i sin nya grå Cirrus tätt följd av Joakim Wiklund och Ulf Norberg i en WildCat. Thomas Ekefalk och Erik Brunnberg i en Capricorn C2 började med en trilskande gennaker och tappade mark strax efter starten medan Jenny och Tom i sina C1or riktigt flög fram och var hack i häl på ledarduon. De första två rundningarna gjordes precis intill Luleås centrum och det var lätt att inspireras av hur många som stor på kajen och tittade.
Vid passagen Altappen, efter cirka 7 distans avtog vinden långsamt och fältet trycktes ihop med stora omkastningar som följd och det tog inte länge förrän lättvindsräven Mats och Oskar Johansson i sin WildCat låg i täten på fältet tätt följd av Thomas Ekefalk. Mats och Thomas skulle sedan fightas hela vägen upp till Bergön och Siksundet där Mats sin vana trogen tog kommandot i de vridande vindarna och kunde defilera imål de sista hundratalen metrarna. På tredje plats kom Olle Berensson.



Mats Johansson i sin WildCat
Foto: Patrik Bergman
 
Töre båtklubb bjöd sedan på en magisk kväll i Gårdsviken, tillsammans med de trettio kölbåts­besättningarna från Rubus Arcticus var stämningen på topp. Solen låg rakt in i viken, vattnet låg som en spegel, bastun var varm och det serverades stora goda laxkotletter på bryggan. Det var lätt att ladda för dag 2 och våra gäster söderifrån fick uppleva Norrbotten från sin bästa sida.
 
 
Race 2, från Bergön till Likskär, en händelserik dag
Fredagen bjöd på spännande förhållanden och en riktigt lång bana, vi skulle komma att segla väl över 50 sjömil och tröttheten skulle visa sig slå hårt för en del besättningar och deras material.
Starten utanför Gårdsviken blev spännande, i en mycket byig och vridande halvvind i lä av Bergön ryckte fältet igång klockan 10.00 där flera kämpade för att få sina gennakrar att flyga den korta biten innan det var dags att lova upp och runda in  för en tight kryss i Siksundets trånga vackra passager. Efter rundningen av Otyget gick rutten ut på utmanande Bergöfjärd och ner mot Hamnön. Flera stenar och grynnor skulle passeras något som med byiga och vridande vindar blev en kul utmaning för många. Särskilt bra gick här två av C1orna, Tom Gross med Jonathan Ameln i Musto och Jenny Nordström med Niklas Ljungqvist i Markatta som båda två valde att runda fältet i en ytterbåge.
Efter rundningen av Hamnön gled fältet in på nästa fjärd och en mycket skvalpigt vatten. Det var fortsatt kryss och på Hindersöfjärden finns ett (1) grund, något som senare skulle visa sig ha stark dragningskraft på trötta F18-seglare.
Det blev en lång och svårseglad kryss över två fjärdar innan F18 fick falla av på en riktigt demosväng in mellan Klubbvikens havsbad och Luleå segelsällskaps skärgårdsanläggning Likskär.
 
 
Precis vid rundningen låg en rejäl vindökning och många hade svårt att bemästra sina båtar och hålla höjden in i den friska vinden. Leff Dahl med gasten Johan Fischer (Capricorn C1) trycktes ned och gick på erosionsskyddet för sundet, precis när man fått ordning på grejerna och var på väg igen så råkade Jenny ut för samma problem och trycktes rakt ner på Leff, fastnade med sin mast i Leffs mast och gick omkull, rakt över erosionsskyddet. Tyvärr tog det ett tag att få ordning på båten för Jenny och Niklas som tappade flera placeringar efter att ha seglat mycket bra under racet så långt.
Ett farledsmärke vid Likskär rundades för att gå tillbaka ut igen genom sundet, över den gropiga Brändöfjärden och vidare upp mot Skogsskärsgrund för att möta hela kölbåtsfältet i en skenande undanvind. Sällan har så många kameror skådats.
Det är här vi kommer in på Fjärdgrundet, det lyckades nämligen locka till sig både Tom Gross i Musto och Stefan Broddesson i sin WildCat som tillsammans offrade avsevärda summor till havsgudarna. Tom gick på så hårt att båten välte framåt och stävarna slog i botten, tursamt nog gick bara ett sticksvärd sönder och grabbarna kunde köra vidare och springa mellan skroven med det hela i slagen. Värre gick det för Broddesson som knäckte båda sina sticksvärd och tvingades bryta hela raiden då vi inte kunde få tag i några reservdaggers tillräckligt snabbt, mycket tråkigt.
Efter en riktigt spännande dag med flera växlingar av förstaplatsen och där Ekefalk under långa tider låg långt bak i fältet visade han hur man seglar snabbt i skvalpig sjö och tog hem segern med god marginal trots att Olle Berensson var hack i häl vid sista rundningen upp på kryss vid Skogsskärsgrund. Det här blev gästernas dag och Olle slutade på andra plats med Ola Persson och Hans Holmberg på tredje.
 
Det var ett gäng riktigt trötta F18-seglare som samlades på stranden efter målgång och skjutsades över till Klubbviken för en välbehövlig bastu och vila inför middag och midnattsrace.
Luleå segelsällskap bjöd som vanligt på god mat i sin klubbanläggning som fylldes till bredden av seglare och dagens prisutdelning uppmärksammades Greger Nilsson som tyvärr tappat masten under dagen pga ett brustet röstjärn, men Greger ger sig aldrig, efter en helkvälls mekande stod Vitt och Brett på startlinjen inför midnattsracet.
 
 
Race 3 – midnattsracet fick tyvärr skjutas av
Efter en riktigt tuff dag med 50 sjömil i kroppen var det också dags för midnattsrace. Ett race på ca 12 distans och med start 23.00 på kvällen. Tyvärr var vindarna svaga och strömmarna starka. En redan lätt vind mojnade till intet minuterna före start och 5 båtar följde med strömmen över linjen och fick kriga hårt för att ta sig tillbaka för att starta om, vissa i över 20 minuter. Maxtiden till första rundning gick ut 23.30 och racet fick tyvärr skjutas av.
 
Som plåster på såren fixades snabbt en nattmacka med en pilsner och bastu med utsikt över havet. Det är riktigt kul och lärorikt när hela gänget sitter ner och snackar om dagens seglingar, trim och erfarenheter. Det här är underskattade aktiviteter.

 
Race 4 – En lååång undanvind från Luleås Likskär till Piteås Svinöra
Lördag den 7 juli blev en riktigt spännande dag med fler omkastningar och svängningar än någon seglare kan önska sig. Starten gick klockan tio mellan kasunfyrarna i sundet mellan Likskär och Klubbviken. Vinden låg på nordost och ännu en gång startade vi för gennaker, om än lite högt. Det skulle sen visa sig att många inte tog ner gennakern förrän efter målgång cirka 30 distans senare.
 
 
Sin vana trogen gjorde Mats en kanonstart och ryckte snabbt åt sig en liten ledning följd av Olle, Thomas,  Jocke och Jenny. Gippen vid första rundning Nygrund blev tight, hela 8 båtar ville vara med och ha innerplatsen in på den fortsatta slören ut mot Storskorvgrundet, en hög bog med många flera härliga dueller, som också fick upplevas av kölbåtarna som tuffade motor mot sin startplats och fick agera levande verktyg i kamperna mellan alla F18.
Mats fortsatte att sakta dra ifrån men allt mer utkristalliserades en grupp på fem båtar strax bakom honom, Ekefalk, Berensson, Wiklund, Nordström och Gross. Fältet rundar Germandön och Nageln. Väl ute på havet började vinden att allt mer dojja och vinklarna blev allt skarpare.
 
Tätgruppen går i sin helhet mot Kunoöhällan och in mot land för att sen runda Mannön innan man viker söderut mot Piteå. Kunoön är förresten gammalt Lulemål och betyder kvinnoön och på grannön Mannön har Af Chapman varit skeppsbyggnadsmästare och byggt handelsfartyg byggda på världens finaste furu.
Mats gippar runt gröna märket vid Mannön och följs av Olle och Jenny. Wiklund och Thomas väljer att gå över fjärden in mot land innan gippen söderut. Mats ser ut att gå oerhört bra till en början i den lätta vinden men allt oftare brisar det till lite vid land och när vi når Nördmörön är det en tight konstellation på fem båtar inom bara ett femtiotal metrar som likt en amöba förflyttar sig ner runt Skabb grunden och vidare in på Baggensdraget och mot ön Baggen.
Nu börjar det hända nåt med vinden som  växer till sig sakta bakifrån och nu gör vägvalen utslag väldigt snabbt. För dem som kommer bakifrån öppnar sin nya möjligheter med bara halvdistansen kvar till mål. Wiklund gippar tight runt Skabbgrundet och kliver upp i täten, gippar tillbaka in mot Baggen igen men ser att sidan är svår att få driv på. Jenny går före, Mats strax bakom, helt plötsligt tre Luleåbåtar i täten, samtidigt ansluter Gross, Dahl och Bäckman bakifrån.
 
 
 
 
Nu ligger hela 8 båtar inom en mycket liten yta och vinden är tydligt starkast vid land och norrifrån. Ett märke kvar att runda, Mjoögrund, sen återstår bara några hundra meter in mot mål. Wiklund som gått närmast land har återtagit ledningen, nu tätt följd av Gross och Jenny. Wiklund och Gross vill vara närmast vindkanten och gippar direkt runt pricken och in över grundytan, ett val som visar sig vara mycket bra och Wiklund kan ta målgången bekvämt medan de 7 båtarna i klungan bakom går imål med bara sekunder mellan varandra. Hela 8 båtar imål på mindre än en minut efter 27 sjömils segling.
 
I sista sekunden kniper Ekefalk andraplatsen från Jenny som tar tredje, som fjärde båt imål kommer Leff Dahl som går på lovartsmärket och blir placerad 7a efter tävlingslendingens beslut. Tom Gross blir fjärde och Mats som lett 80% av sträckan blir femma med Olle bakom sig. Mats och Olle har haft en tuff batalj hela vägen eftersom bäste man blev två i totalen.
 
 
Summering
Agio Midnight Sun Raid 2012 är till ända, bara bastu, mat och prisutdelning återstår och en sista natt tillsammans på liggunderlag i en stuga. Öronproppar på, fram med myggmedlet och börja drömma om ett nytt race nästa år – för såna här upplevelser vill man vara med om fler gånger.
 
Totalt vinner Ekefalk/Brunnberg, två blir Mats och Oskar Johansson, trea Berensson/Wersäll.
Stort grattis Thomas!
 
 
 
Tack till alla deltagare och inte minst - tack alla ni som tagit er ända till Norrbotten!
 
 
 
Till sist – det ska blir spännande att se var vi ser Ugglan nästa gång Thomas!
 

No comments:

Post a Comment